lördag 2 januari 2010

Kylan håller i sig. Det är alldeles för kallt nu. Jag vet inte vad som är värst: att svettas så att det rinner eller att frysa så att det gör ont i lederna??
Det är ändå inte nå´t stort problem. Det jag följer nu är den fyraåriga flickans försvinnande i Malmö. Jag bara anar. Känner starkt för mamman. Det gör ont i mig. Särskilt när jag då tänker på mitt eget barnbarn på fyra år. Vad skulle jag ha tagit mig till?
Och så mordet i Göteborg. Den unga kvinnan. Hon har också anhöriga, som nu är mer än förtvivlade! Vad gör man i en så´n situation?
Jag kan bara be: Gud förbarma dig!

1 kommentar:

  1. Äntligen, en blogg också!
    Tänker också på fyraåringen och tänker såklart på Elvira. Jag skulle inte orka leva tror jag...
    Kram!

    SvaraRadera