65 år och utrangerad

Visst det är skönt att bli pensionär och få bestämma över sin tid, men ... Jag har många gånger tänkt att det egentligen är ett resursslöseri. Tänk vilken kunskap och erfarenhet de allra flesta pensionärer har. På något vis skulle man kunna använda det. Om personen är frisk och någorlunda kry.
I kyrka och frikyrka har det faktiskt ofta blivit så att kvinnliga pensionärer passar till bullbak och kaffekokning. Gubbarna kan svarva/snickra i källaren, sköta trädgårdsjobb och laga trasigheter. Det är bra. En uppgift behöver alla ha.

Jag har en väninna som varit sjuksköterska och vårdlärare i många år. En 65:åring med stor kunskap och erfarenhet. Nyligen kom hon hem från Nepal, där hon tagits emot med öppna armar. Till att börja med reste hon dit för att hälsa på en väninna, som arbetade där och insåg då att där fanns mycket att göra inom hennes gebit.
I slutet av 2008 åkte hon ut som volontär inom EFK:s program "StepOut Professional". En blomma till EFK, som vågade satsa på en pensionär. I vintras var hon tillbaka för en ny period och säger nu "Här betraktas man som gammal, när man går i pension. Där kunde jag använda mina erfarenheter och kuskaper i en positiv process. Jag blev respekterad för mina gråa hår." - Det är precis vad jag vill få fram även i Sverige.