En kristinna till mamma

För drygt två månader sedan bröt min mamma upp för att vara med Jesus Kristus. Tidigt en söndagmorron ringde syster på äldreboende där min mamma bott de senaste 19 åren och brerättade att det blivit en tydlig förändring i mammas liv. Jag åkte genast dit. Hade jag bett Gud i många år om att få vara med när mamma gick hem, fanns det inget val.
Vid mammas sida, med hennes hand i min, satt jag sedan i åtta timmar, innan hon gav mig en sista blick. Hennes ögon hade innan dess varit slutna i många dagar. Hon var 102½ år och hade rätt att gå hem. Många gånger de senaste tio åren hade hon sagt: "Jag vill gå hem till Jerusalem." Vi pratades vid. Nej, jag pratade med henne. Hon hade inte sagt ett ord på länge, men jag tror att hon hörde mig. Jag påminde henne om Jesus, att nu skulle hon äntligen få möta Honom. Jag påminde henne om och tackade henne för att hon lett mig till tro på Honom. Jag tackade för alla fina stunder. Jag tackade henne för att hon varit ett sånt fantastiskt föredöme som kristen, som mamma, som hustru, som missionär, som yrkeskvinna, som medmänniska, ja som människa. Hennes liv gick ut på att tjäna Gud och människor. Hon lärde mig att "i allt, vad som än händer, gå till Jesus". Det är det bästa arv som jag har efter henne.