Energikick

Satt häromdagen i ett spontant samtal, medan jag själv drack en härlig kopp kaffe på hennes arbetsplats. Hon tog bara en paus från sitt jobb och bjöd mig på en kopp nybryggt kaffe. Vi penetrerade flera av livets olika sidor.

Till slut sa hon: "Nej, nu måste jag gå. Du gav mig en enorm energikick. För lång tid framåt. Du måste dela med dig till många andra. Lova mig att du gör det!"
Oj va´ hade jag sagt?

Detta blev också för mig en fantastisk energikick - hela samtalet, men inte minst hennes slutreplik. Hade jag något att dela med mig av, som kan bli till glädje för andr?
Fick lust att börja skriva igen. På bloggen ... men framför allt en del annat, som blivit "undanstoppat" gömt eller glömt. Nu kanske bloggen lever upp igen?

Tänk va´ lite det behövs, som kan bli en uppmuntran. En blick, en klapp, en kram, ett telefonsamtal, ett leende, ett ord, en kommentar, en mening ...

MÖTER DU NÅGON UTAN LEENDE, GE BORT ETT AV DINA.