Sommaren är förbi. Höstens alla vackra färger har vissnat bort. Gråa och bruna träd med grenar och kvistar tecknar sig mycket vackert mot skyn. Det påminner oss om att allt är förgängligt.
Så underbart vackert lyser sen snön upp allt, som för en kort tid sedan, var så brunt och grått. ".. regnet och snön faller från himmelen .." (Jes.55:10) Måste nästan tillstå att snön är en Guds gåva. Hela naturen är klädd i en snövit dräkt. Oundvikligt går tankarna till Ps.51 .."tvätta mig så att jag blir vitare än snö."
(v.9)
Om livets förgänglig har jag, allt för väl, blivit påmind om den sista tiden. Fyra dödsfall inom en månad. Det räcker. Jag hoppas att jag idag har varit på den sista begravningen för i år.
I början av året lämnade kära mor oss - med ålderns rätt kan man säga.(102½år) Men året innan lämnade lillebror oss alldeles för ung. För ett tag sen lämnade min allra, allra bästa väninnan mig och sin familj.
Det var som när stilla vågor mot stranden möter sitt slut
det var som den flämtande lågan när ljuset snart brunnit ut
det var som när vårvinden lyfter ett maskrosfrö och för det så varligt mot himlen
när vi såg vår älskade dö.
Jag undrar ibland. Är de glömda nu? Ja för en del. Inte för de allra närmaste. Men ..
Livet går vidare.
Även om det för en stund känns som att hela jorden står stilla, att livet stannar av, så är det för en stund, en period.
Livet går vidare. Vi får glädja oss med och över de levande. Dela med oss av kärlek, beröm, uppmuntran, gemenskap och tala om, hur mycket de betyder för oss. hur mycket vi älskar dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar