En liten tös frågade sin mamma: "Tycker du att det är roligt att ha barn?" Mamman svarade: "Ja, det är väldigt roligt." Dotterns slutledning blev: "Då har du roligt varje dag." Det är ju, i de flesta (normala) fall, en härlig och riktig slutledning.
Jag har många gånger funderat över uttrycket att "barnbarnen är livets efterrätt". Jag fick mina (våra) två döttrar i en mogen ålder. Hade drömt om en egen familj med man och barn. Det dröjde, för jag ville invänta Guds val av livskamrat åt mig.
Så "var tiden inne". Vi fick två döttrar. Det blev över förväntan. Jag stortrivdes med man och barn. Hade ju hunnit "rasa av" mig. Det blev ändå en omställning från att vara fullkomligt fri till att alltid ha någon eller några att ta hänsyn till. Ibland, när barnen var snå, kunde jag känna mig bunden till både händer och fötter. Men jag trivdes och fröjdade mig över man och barn.
Att ha egna barn var redan då som "(livets) efterrätt" efter att tidigare bara kunnat låna andras barn. Jag fick aldrig nog av barn.
Som mormor fortsätter jag nu att njuta av "livets efterrätt".
BARN ÄR EN GUDS GÅVA!
Vad kul att läsa om min lilla tös här :) Visst kan man känna sig bunden. Men jag har varit betydligt mer bunden till händer och fötter tidigare när de var mindre. Nu känns det som repen börjar lossna. Barnen klarar sig på egen hand på ett helt annat sätt och jag kan vara mer fri igen vilket jag njuter kolossalt över!!! Vi fick ju tvärt emot er barn ganska tidigt och fördelen med det är att vi fortfafande är ganska unga när barnen är stora :)Var välsignad! Du betyder mkt för mig ska du veta!!
SvaraRadera