Livets efterrätt.

En liten tös frågade sin mamma: "Tycker du att det är roligt att ha barn?" Mamman svarade: "Ja, det är väldigt roligt." Dotterns slutledning blev: "Då har du roligt varje dag." Det är ju, i de flesta (normala) fall, en härlig och riktig slutledning.

Jag har många gånger funderat över uttrycket att "barnbarnen är livets efterrätt". Jag fick mina (våra) två döttrar i en mogen ålder. Hade drömt om en egen familj med man och barn. Det dröjde, för jag ville invänta Guds val av livskamrat åt mig.

Så "var tiden inne". Vi fick två döttrar. Det blev över förväntan. Jag stortrivdes med man och barn. Hade ju hunnit "rasa av" mig. Det blev ändå en omställning från att vara fullkomligt fri till att alltid ha någon eller några att ta hänsyn till. Ibland, när barnen var snå, kunde jag känna mig bunden till både händer och fötter. Men jag trivdes och fröjdade mig över man och barn.

Att ha egna barn var redan då som "(livets) efterrätt" efter att tidigare bara kunnat låna andras barn. Jag fick aldrig nog av barn.
Som mormor fortsätter jag nu att njuta av "livets efterrätt".
BARN ÄR EN GUDS GÅVA!

Släpp ungarna loss ...

... det är Torp.
Jag blir så glad, när jag ser alla barn och ungdomar, som får uppleva denna miljö, får höra om Jesus, på det sätt, som de kan ta emot på och vara med i lovsång och bön
1974 var jag på Torp för allra första gången. Visste inte då ens var det låg. För mig var det lika med HF och Frank Mangs. Sen gick det många år ........ Mycket har förändrats under årens lopp.

Vår dotter hamnade i Åsbro, Örebro, gifte sig och bildade familj där och avslutade sina studier på Örebo Missionsskola. (Örebro Teologiska Högskola) Då hade det börjat: Midsommarkonferens ... Torp ... Barnkonferens ... Ungdomskonferens. Maria blev mer och mer engagerad i konferensens barnkonferens. Vår midsommar kom också att handla till en del om Torp.

Våra tre barnbarn i Örebro (numera Stockholm/Tullinge) är inte födda på Torp, men har vuxit upp MED Torp. Och vad det är vet väl alla??!
Maria berättar om yngsta dottern Maja, 4 år, som på studsmattan kommer i samspråk med den några år äldre grannatjejen. "Vi ska åka till Torp." berättar hon. "Vad då Torp?" undrar tjejen. "Torp", förklarar Maja. "Men vad är det?" frågar granntjejen. "T O R P !" nästan skriker Maja, för att kompisen verkligen ska fatta, vad hon pratar om.
Det vet väl alla, vad Torp är! Det tror i alla fall en 4:åring, vars mamma är koordinator för barn- och ungdomskonferensen. Och där Torp präglar familjelivet stor del av året.
dagligen
"Torp är en midsommarvecka ute på Närkeslätten, som inte likanar de andra femtio veckorna under året. Helt plötsligt är vi jättemånga, som tror på Jesus, samlade på en och samma plats. Det är härliga möten för stora och små. Och det tror jag är viktigt att få uppleva. Det präglar oss, kanske för resten av våra liv. Torpkonferensen kan få vara en "enegispruta" till livet tillsammans med Jesus under resten av året." Från Marias krönika i EFK:s Direkt nr 3 juni 2011

Midsommarkonferensen på Torp har också berört oss. Det är en självklarhet att att delta där åtminstone några dagar.

Välkomna till Torp! Gör ett en-dags-besök, en kväll, kom för några dagar eller hela veckan.

Många kristna konferenser under sommaren betyder oerhört mycket för många människor. Men - det är knappast tillräckligt att vara "konferenskristen" för att ha ett rikt kristet liv. Vi behöver dagligen en nära-Jesus-upplevelse. Framför allt, när det känns mörkt och hopplöst eller torrt. Jesus finns alltid med!

Nära Jesus upplevelse

En söndag i maj besökte vi en kyrka på annan ort. Det var regnigt och mycket trafik. Vi insåg att vi inte skulle hinna fram i tid, utan kanske bli tio minuter sena. Väl framme såg jag mitt barnbarn, 6½ år, vinkande stå på trottoaren och vänta. Precis som han lovat, hade han väntat för att denna söndag visa mormor till hissen, som skulle ta mig två stentrappor upp till kyrksalen. "Jag har väntat länge på dig!" sa den trogne gossen. Älskade unge, honom kunde man lita på! Vad jag inte visste var att hissen tog mig upp och rakt in i kyrksalen, rakt in i bön och lovsång.
Jag omslöts direkt av en mättad atmosfär av helighet och Jesusnärhet. Sådana gånger blir jag så berörd så tårarna kommer som "ett brev på posten". Ibland pinsamt ibland självklart tillåtet som i denna kyrka, där detta hände mig en tredje gudstjänst. Det kan bara förklaras med en "nära Jesus upplevelse". Det vill vi väl alla ha - både i kyrka och vardagsliv.

Efter dop av ett par unga män fick predikanten förmedla, vad han fått till församlingen.
Enkelt, klart och tydligt ville han påminna om Jesus som herde, som aldrig lämnar fåren.
Han hänvbisade till många Bibelverser. Det som fastnade bäst var Upp.1:8 "Jag är A och O, säger Herren, han som är och som var och som kommer,..." Språkintresserad lystrade till, när han började att prata om tempus. Presens, imperfekt och futurum.
Många kristna stannar gärna vid imperfekt: vad Jesus sa och gjorde, när Han gick på jorden. Många lever gärna i futurum - framtiden, när Han ska komma tillbaka, i eskatologin.
Jesus ÄR här och nu - inte bara igår eller i morron. Jesus ÄR vår herde här och NU.
Jesus, Herden, ÄR med i alla olika situationer: i stormen, i hissen, i ambulansen, hemma, på jobbet, på tentan, med i sjukdomen, när du blir uppsagd från jobbet. Jesu ÄR med!
"Och jag ÄR med er alla dagar till tidens slut."

Under två somrar har vi bara haft en betongplatta att använda som uteplats. I mars 2009 kom snömassorna från taket och vräkte omkull vårt altanstaket, som vi inte ens kunde se under snönmassorna.
Nu i mars 2011 kom en snickare och hjälpte oss att bygga upp en inglasad altan. Bara lite blommor fattas.
Den blev jättebra och vi njuter i fulla drag. Vi skulle kunna tillbringa semestern där. Nära till sköna sängar, spis och kaffebryggare. I Lidköpingstrakten finns också så mycket att se och besöka, som vi inte hunnit med än under våra 33 år på orten.
Dessutom kanske vi finns hemma, nära långväga vänner besöker länet och förut bara kunnat lämna en skriftlig hälsning i en låst brevlåda. Ingen behöver heller ta ansvar för att vattna våra blommor.
Det är bara att hoppas att vi är lika glada och nöjda, när fakturan kommit. Det är ändå väl investerade kronor.

Gå vidare.

Börja där du står.
Gå vidare därifrån.
Lämna det bakom dig,
som inte varit bra.
Framtiden kommer du
att uppleva.
Det gamla har passerat
och är historia.

Livet går vidare 2

Sommaren är förbi. Höstens alla vackra färger har vissnat bort. Gråa och bruna träd med grenar och kvistar tecknar sig mycket vackert mot skyn. Det påminner oss om att allt är förgängligt.
Så underbart vackert lyser sen snön upp allt, som för en kort tid sedan, var så brunt och grått. ".. regnet och snön faller från himmelen .." (Jes.55:10) Måste nästan tillstå att snön är en Guds gåva. Hela naturen är klädd i en snövit dräkt. Oundvikligt går tankarna till Ps.51 .."tvätta mig så att jag blir vitare än snö."
(v.9)
Om livets förgänglig har jag, allt för väl, blivit påmind om den sista tiden. Fyra dödsfall inom en månad. Det räcker. Jag hoppas att jag idag har varit på den sista begravningen för i år.

I början av året lämnade kära mor oss - med ålderns rätt kan man säga.(102½år) Men året innan lämnade lillebror oss alldeles för ung. För ett tag sen lämnade min allra, allra bästa väninnan mig och sin familj.

Det var som när stilla vågor mot stranden möter sitt slut
det var som den flämtande lågan när ljuset snart brunnit ut
det var som när vårvinden lyfter ett maskrosfrö och för det så varligt mot himlen
när vi såg vår älskade dö.

Jag undrar ibland. Är de glömda nu? Ja för en del. Inte för de allra närmaste. Men ..

Livet går vidare.

Även om det för en stund känns som att hela jorden står stilla, att livet stannar av, så är det för en stund, en period.

Livet går vidare. Vi får glädja oss med och över de levande. Dela med oss av kärlek, beröm, uppmuntran, gemenskap och tala om, hur mycket de betyder för oss. hur mycket vi älskar dem.

Livet går vidare 1.

Det visar sig vara mycket länge sedan jag skrev i min blogg. Det är ändå så att tiden och livet har gått vidare.

Mycket mycket har hänt sedan den 23 augusti. En blandning av glädje, sorg och även smärta. Bakom mig ligger jobbiga höstmånader, men även många bevis på Guds omsorg och närvaro.

Jag hör till dom som INTE tycker om vinterhalvåret. Inte november t.o.m. februari.
Hösten är vacker med alla de vackra färgerna på träd och buskar. Det njuter jag av, men när träden blivit kala och mörkret lägger sig som ett isolerande täcke över allt och alla, då tappar jag nästan livslusten. Jag kan se det vackra, när de kala träden tecknar sig mot himlen. Det är skönhet. Men när sen kylan gastkramar alla, gömmer man sig i stugvärmen och det ser ut och känns som om jag är ensam kvar på jorden.
När snön dalat ner i tillräcklig mängd och gömmer allt smutsigt och brunt, lyser den upp även de kala träden och de mörka taken. Det blir ljust några timmar om dagen.

Det är ändå några månader av en sorts vila i naturen (dit vi hör) utan en del krav, som finns under sommarhalvåret. Inget dåligt samvete för att man läer en bok för sitt eget höga nöjes skull. Inget dåligt samvete för att man ägnar sig åt specialintressen. Man behöver inte vara hyperproduktiv.

Livet går vidare ....
SNART KOMMER VÅREN TILLBAKA MED VÄRME OCH LJUS.